Vandringsresor - bortom bergen

Hur är det egentligen att resa iväg på en vandringssemester? Är det bara för vältränade trekkingsfantaster. Eller kan det kanske också vara något för den som annars mest vandrar till och från busshållplatsen i veckorna?

Ni kanske själv har sett annonserna, där man lockar med en resa till något nära eller långvägs resmål. Men här är det inte fråga om att ligga vid hotellpoolen eller vila på någon sandstrand, istället ska man upptäcka stället med sina egna apostlahästar. Att vandra med andra ord. Kan det vara något för mig som mest går till och från bussen hemmavid?

Att resa med ryggsäck och vandra någon mil om dagen i vuxen ålder kan vara något lite ansträngande det erkänns, men ack så spännande...

Innan jag inbjöds att delta i min första vandringsresa hade jag inte ens funderat över att resa iväg på något dylikt. Jag trodde nog det bara var vältränade vandringsfantaster som åkte på sånt, människor som tyckte det var helt naturligt att kämpa sig igenom semestern, till och med att riskera livet med överdrivet äventyrliga utflykter.

Nu visade det sig inte vara fullt så livsfarligt som jag trodde. Bara lite svettigt på grund av en inte allt för god kondition. Dessutom blev resorna verkligt minnsvärda äventyr som jag kommer att minnas för resten av livet. Både den till Nepal och den till Atlasbergen i Marocko.

Av Agneta Nisbeth
Foto: Agneta Nisbeth och youtube

Kommer berätta mer i senare artiklar - så håll utkik