På det glada 80-talet då jag ofta reste ner till Italien (bodde också där från 1980 och ett par år framöver) var det mycket dyrt att flyga och jag fick ta andra färdsätt Först blev det tåg sedan jag jag över till att resa med buss.
När jag bestämde mig för att flytta ner till Italien för att plugga 1980 så tog jag som så många gånger tidigare tåget ner till Italien och då Florens där jag då bodde. Jag minns att man först tog tåget till Köpenhamn för att där sätta sig i en vagn som gick ända till Rom, det var ju så praktiskt, man behövde aldrig byta tåg i Tyskland som man måste många år senare. Och resan i sig själv var lite av ett äventyr även om det tog ganska lång tid.
Men när de senare lade ner direktlinjen från Danmark till Italien fick man se sig om efter andra alternativ om man inte ville byta tåg ett par gånger till under resan och ofta mitt i natten. Flyg var alldeles för dyrt på den tiden så det blev buss. Även här fanns det en härlig busslinje bland annat med Continentalbuss som gick från Rom, via bland annat Florens direkt upp till Stockholm eller vice versa. Det var bara så praktiskt! På vissa av avgångarna - som givetvis var dyrare - ingick en övernattning på ett hotell i Innsbruck annars fick man sova i sin stol i bussen, eller som jag ofta gjorde, var vaken hela tiden.
Idag sägs det att det åter är poppis med tågresor till kontinenten, resan i sig är lite av ett äventyr och så är det väl bra för klimatet. Men man måste ha mycket tid att ta till, det tar ganska många timmar att resa med tåg och med alla byten kan jag säga att jag aldrig skulle testa det igen om man inte återinför direktlinjer, det är bara så krångligt. Det finns heller inga bussar som går direkt längre, även där får man pallra sig av bussen med allt bagage för att vänta in nästa buss och sedan nästa buss igen om ett tag.
Så för mig som är pensionär och som har nästan all tid i världen skulle gärna åka ner med tåg eller ännu hellre buss ner till Italien, om jag bara slapp alla byten. Men det går tyvärr inte längre, man frågar sig varför, kanske kommer det att bli så igen?
Text och foto: Agneta Nisbeth
Kommentarer
Skicka en kommentar