Sedan gårdagens ryska anfall mot Ukraina känns det svårt att se positivt på framtiden, vad kommer nu att hända med Europa och världen efter några år med en världsomspännande pandemi?
Som vanligt söker jag förstå och jag hoppas innerligt att detta inte skapar ett nytt världskrig men jag känner just nu mest vanmakt. Det går visserligen att skänka pengar till olika organisationer som hjälper till på plats i Ukraina men annars kan man bara hoppas. Jag lägger med några bilder på två konstverk men mamma Gunvor gjort.
Hon föddes 1922, för hundra år sedan, i Helsingfors i Finland och växte upp just under andra världskriget. Där fick hon själv fly sin med sin klass undan ett flyglarm, bomben slog sedan ner på skolan och flera omkom. Hon såg tidigt i sitt liv ond bråd död och flera av år krig på näta håll. Detta påverkade henne givetvis på flera olika sätt. Först beslutade hon sig för att studera till läkare, en utbildning som hon senare också påbörjade, men hon ville också uttrycka sig via sin konst och det gjorde hon verkligen.
Jag tittar på tv nästan hela tiden nu och försöker att ta in allt, men det är inte lätt. Vår värld förändras ännu en gång, men det är inte lätt för någon, men naturligtvis allra värst för de stackars invånarna i Ukraina som drabbats av en maktgalen rysk härskare som tänker ta över deras land med allehanda vapen. Jag ser på tv hur barnfamiljerna måste ta skydd i tunnelbanan och hur andra flyr från sina hem när ryska bomber slagit ner och förstört deras hem. Så fruktansvärt hemskt!
Jag håller verkligen alla tummar för att detta kan lösas på alla bästa sätt. Men speciellt positiv är jag ändå inte just nu, men man måste fortsätta att hoppas! Min mamma sa att man måste tro att det kommer bättre tider och det gjorde det ju trots allt för henne och Finland. Jag hoppas också just nu!
Text och foto: Agneta Nisbeth
Kommentarer
Skicka en kommentar