Palazzo Vecchio ser i alla fall ut som förr

 Det är mycket som har förändrats i min gamla hemstad Florens, det märkte jag efter ett besök där nyligen. Då hade jag inte sett staden på över 30 år.

Den fina byggnaden ni ser på bilden är Palazzo Vecchio (det gamla palatset) och den hittar ni vid torget Piazza della Signoria mitt i staden, nära museet Uffizierna och floden Arno. Och förutom att vara det gamla palatset är det också staden Florens kommunhus. Dessutom finns här ett museum med olika utställningar. 

Dagens byggnad härstammar från 1200- till 1500-talet och hette ursprungligen Palazzo della Signoria. Namnet fick det efter det styrande rådet i staden under medeltiden, som då benämndes "Signoria cittadina". När jag bodde här så kunde man se livekonserter och det var en träffpunkt för många, då inte bara för att besöka ett museum utan för att ta en kaffe eller drink på något café. 

Framför Palazzo Vecchio star också en kopia av statyn David som Michelangelo skapat. Lika naken och populär att fotografera som originalet, den är faktiskt över 5 meter hög. Jag har ju skrivit en annan text om just den riktiga skulpturen tidigare här på sajten. Går man till höger på bilden kommer man till Uffizierna, det berömda konstgalleriet med några av världens mest berömda tavlor.

Lite bakom själva torget finns idag en restaurang och affär samt museum för Gucci, Gucci Garden och den fanns inte på min tid. Jag var givetvis inne men då var just museet stängt och eftersom jag inte tänkte handla en handväska för tjugotusen så gick jag snabbt ut. Men fortsätter man en bit till kommer man ner till floden Arno och den berömda bron Ponte Vecchio som är lika magisk att se både dag som natt. Här en bild på bron, tagen just en kort promenad från torget jag skrivit om ovan, Piazza della Signoria.

Och här ser ni den gamla guldsmedsbron från det andra hållet, tagen en tidig kväll innan mörkret föll över staden. Staden upphör aldrig att fascinera mig, trots att jag bott här tidigare så känner jag att det fortfarande finns så mycket mer att se och upptäcka.

Text och foto Agneta Nisbeth