Sigtuna i blåst och regn - fortfarande lika vackert

 Häromveckan fick jag följa med en väninna till den fina staden Sigtuna, bara en halvtimmes resa hemifrån mig. Det var kanske inte världens bästa väder men staden är lika fin för det.

Det var både regn och en hel del blåst denna dag, så det kändes nästan mer som höst än som sommar. Ja det var kanske mer som en svensk sommardag brukade vara - som man minns sommarlovet med sol ena stunden och sedan blåst, regn och kyla. Så här såg det i alla fall ut vid strandpromenaden, inte många som ville sitta på sofforna och beundra utsikten över vattnet.

Men det var dess då mer människor inne i själva staden och framför allt på alla cafeer och restauranger, där man kunde värma sig en stund och äta lunch, eller som vi ta en kopp kaffe och en smörgås. För att sedan besöka detta fina ställe med italiensk gelato. Jag valde en med körsbär och den var verkligen makalöst god.

Så här ser Sigtuna Rådhus ut, enligt en skylt på väggen i huset kunde vi läsa att Rådhuset nämndes i Sigtuna för första gången år 1616. Men man antar att just detta hus brann ner vid en större eldsvåda i staden 1658 och att det fina trähuset som man ser nu kommer från 1637. Vill man går det bra att titta in i huset som var öppet utan entré när vi var där.

Stadens fina gågata i centrala Sigtuna har många fina trähus som alla är målade i olika färger, några är kanske mer färggranna än andra, här ett i rosa till exempel. De flesta är också platsen för olika affärer och caféer. 

Det var ändå en hel del folk ute denna dag, de flesta var naturligtvis turister, både svenska och från andra länder. Det stod flera turistbussar utanför citykärnan och många av dem kom från andra länder i Europa men jag hörde även många amerikaner och andra mer långväga gäster.

Men så är staden också en stor sevärdhet i sig, inte bar för sina fina trähus. Sigtuna grundades redan år 980 av Erik Segersäll och var en av landets tre första anlagda städer, den blev också säte för den förste kristne kungen Olof Skötkonung. Här en bild till från Mälarens vatten.

Text och foto Agneta Nisbeth