Jag började tidigt att längta iväg utomlands, redan på 70-talet besökte jag mer långväga länder som USA, Marocko och här som ni ser i Kairo i Egypten. Förutom att tågluffa genom Europa förstås.
Nu har jag tyvärr inga fotografier kvar från mina resor från förr, eftersom nästan alla mina papperfoton förstördes i en brand. Men dessa fick jag digitalt av en väninna som jag reste med till Egypten på 70-talet, tror det var 1976 eller så. Här ser ni mig uppe på pyramidens topp i Kairo, jag hade egentligen ingen längtan att klättra upp alls men eftersom mina resekompisar ville upp och det skulle ta runt fyra timmar upp till toppen och sedan ner så hängde jag ändå på. För att vänta vid pyramidens topp ensam var faktiskt ännu mer skrämmande.
Vi betalade givetvis en officiell guide att visa vägen upp, ni såg honom på bilden högst upp i inlägget. Det kostade en del men utan detta hade det inte bara varit olagligt utan också förenat med en ännu större fara. Som ni ser här är stenarna väldigt höga och man fick häva sig upp på var och en, väldigt jobbigt. Men det värsta var nog ändå att ta sig ner igen... Idag är det helt förbjudet att ta sig upp för pyramiderna vilket naturligtvis är en väldigt bra idé eftersom det både sliter på minnesverken och orsakar både skador och dödsfall.
Sedan 70-talet har jag fortsatt att resa över världen, för ett par år sedan besökte jag till exempel Mexiko och denna berömda pyramid, vid området Chichén Itzá. Här fick man inte längre klättra upp för trappan upp till toppen, bra tänkt där. Det var en spännande besök och jag kunde pricka av ännu en sak på min "vill besöka" lista. Jag tänker fortsätta att resa så länge jag orkar och kan, sedan får jag bara njuta av alla fina minnen som jag fått genom åren.
Text och foto Agneta Nisbeth
Kommentarer
Skicka en kommentar