Guide till Elena Ferrantes Neapel: Från Spaccanapoli till Duomo

Har ni läst böckerna om Elena "Lenù" Greco och Raffaella "Lila" Cerullos liv i Neapel får ni kanske - precis som jag - en längtan att resa dit. Här är min guide till den spännande staden i Elena Ferrantes fotspår. Detta är del ett av tre reportage.

En bild från de rikas stadsdel Vomero ner mot staden och havet därnere

TV-serien ”Min fantastiska väninna” baserad på Elena Ferrantes bokserie om två väninnors liv i Neapel finns nu att titta på via HBO. Här kan du upptäcka den lika fantastiska staden Neapel, i Elena ”Lenù” Grecos och Raffaella ”Lila” Cerullos fotspår, även om du inte läst böckerna (också kallade Neapelkvartetten) eller sett TV-serien.

Del 1 av mitt resereportage kommer här nedan:

En korg firas upp från en balkong, damen fick lite färskt bröd av en man på gatunivå.

Corso Umberto - även kallad Rettifilo (raksträckan)

Runt denna idag ganska tråkiga och bullriga gata får vi läsa om hur Elenas och Lilas vänskap tog form. Gatan går från centralstationen vid Piazza Garibaldi och den ej allt för mysiga tvärgatan Corso Giuseppe Garibaldi ner mot centrum och Piazza Bovio.

Här är mellanplanet på Neapels järnvägsstation, där man tar tunnelbanan.

På bägge sidor av den fyrfiliga Corso Umberto finns fullt av butiker och barer. Idag är det hela ganska prydligt och välstädat men tidigare var detta område ganska stökigt med illegala tobaksförsäljare i varje gathörn. Både här och på några av tvärgatorna, speciellt upp mot Via Duomo och den mäktiga katedralen, ligger många flotta bröllopsaffärer. Det var också här som Lila köpte sin brudklänning. På en annan tvärgata, Via Mezzocannone, låg en bokhandel där Elena jobbade.

Duomen

Duomo di Napoli på Via Duomo 147 är stadens stora katedral som började byggas i slutet av 1200-talet och i början på 1300-talet har sedan byggts om och förändrats en del genom åren. Här i kyrkan förvaras också helgonet San Gennaros förtorkade blod i två glasampuller som två gånger om året, i maj och i september, mirakulöst ska bli flytande igen. Om inte miraklet inträffar sägs det att en katastrof är nära förestående.

Fullt med folk på smala men spännande gatan Spaccanapoli

Spaccanapoli (gatan som delar "spacca" Neapel)

Längs och runt om den långa gatan Spaccanapoli, som officiellt består av gatorna Via Benedetto Croce och Via S Biagio dei Librai, ligger många av Neapels sevärdheter som människor beundrat i århundraden. Kvarteren är lite ruffa med sina slitna fasader, precis som när Elena och Lila växte upp. Men idag känns det inte alls obehagligt att vandra runt här, snarare måste du nu trängas med horder av turister.

Santa Chiara klostret är vackert i alla väder.

Santa Chiara

Den ursprungliga kyrkan som låg här byggdes redan på 1300-talt. Missa inte den fantastiska klosterträdgården i Santa Chiara, ett välbesökt museum med handmålad keramik från 1700-talet på bänkar och pelare.

På Elenas och Lilas tid kunde man gå in här gratis och sitta ner på bänkarna.

Elena och Lila kunde på sin tid vandra runt här inne på egen hand och faktiskt sitta på de unika bänkarna för att vila och läsa en bok. Skulle man försöka sig på det idag blir man genast tillsagd och kanske utkastad från museet.

Obelisken vid Piazza del Gesú med Santa Chiara i bakgrunden.

Piazza del Gesù

Här finns den fina lyrkan Gesù Nuovo med en fasad bevarad från ett palats från 1400-talet. Inuti finns konstverk från 1500-talet och fram till 1800-talet. På torget står en obelisk från 1743, här hittar man också en liten turistbyrå som kan hjälpa dig hitta rätt bland alla gator och monument.

Massor av läckerheter från Neapel.

Längs hela Spaccanapoli finns också många traditionella caféer där man kan köpa en läcker lokal sötsak till kaffet, som de bägge väninnorna ofta intar i böckerna. Kanske en rom-indränkt babà eller en frasig sfogliatella som är två neapolitanska specialiteter.

Capella Sansevero - Via Francesco di Sanctis 19

Det kan stundtals ringla långa köer utanför detta lilla kapell som ligger en bit bakom Spaccanapoli. Men orka köa ett tag, för kapellet är verkligen ett måste under resan. Här kan man se den magnifika marmorskulpturen Christo Velato, den beslöjade Kristus, som en gång beställdes av prinsen av Sansevero under slutet av 1700-talet.

Via del Tribunali

Gatan ligger precis bakom Capella Sansevero och här utspelas en hel del scener i böckerna, speciellt vad som gäller de politiska mötena med Via del Tribunali-kollektivet och de omtalade Röda Brigaderna som var aktiva in på 1980-talet med sina terrorattentat. Gatan har lämningar från det grekiskt-romerska Neapel och här kan man se många pampiga gamla palats. Några av dem har tyvärr förlorat sin forna glans medan andra har rustats upp och bjuder på både mysiga restauranger och små ”hål i väggen-krogar” där man kan få en pizza fritta, en klassisk friterad pizza som fås i en brun papperspåse; Fastfood Napoletano.

San Gregorio di Armeno har allt för julkrubban

Via San Gregorio di Armeno

Värt ett besök är också Via San Gregorio di Armeno är en tvärgata till Via del Trbunali och Spaccanapoli där man handlar allt som behövs till sin julkrubba, vinter som sommar. Men också väldigt mycket annat spännande att titta på.

Bara några av alla prylar som finns att köpa på gatan.

Läs även:

Här får ni del två i min reseberättelse från Elena Ferrantes Neapel››

Här får ni del tre i min reseberättelse från Elena Ferrantes Neapel››

Text och foto: Agneta Nisbeth

Böckerna som Ferrante skrivit heter; Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet.
Den första delen av tv-serien Min fantastiska väninna (My brilliant friend) går på HBO.