Under en gruppresa till Oslo i konstens förtecken med Högbergs Buss stannade vi till i Karlstad för lunch. Men det huvudsakliga målet var Lars Lerin fantastiska konsthall Sandgrund där vi i lugn och ro fick tid att beundra hans fina verk.
De flesta av Lars Lerin verk är som bekant akvareller, det är numera hans favoritsätt att måla. Men här fick man också se några av hans tidigare verk i olja. Det som ni ser ovan är akvarell och föreställer ett något grått bostadsområde som piggat upp med några persiska mattor i mitten, färglada mot allt det gråa och svenssonsaktiga.
Här ytterligare ett av mina favoritverk, några vackra björkar i en skog någonstans i Sverige. Men precis som han brukar finns det något där som man inte riktigt förväntar sig, en rödvitt-randigt tejp som spärrar av en del av skogen, eller som i alla fall har gjort det tidigare.
På dessa verk ser vi istället några vackra fåglar bakom nät eller möjligtvis nätförstärktm glas? Fåglarna verkar infångade fast de kanske ändå är i frihet, eller inte? Lars Lerin är själv bosatt på Hammarö utanför Karlstad med sin make Junior och deras fyra barn. Lars själv växte upp i Munkfors också det i Värmlands län.
Han har ett så fantastiskt sätt att måla, man frågar sig alltid vad han egentligen menar men vår rundturs-guide berättade att Lars Lerin inte svarar på frågor varför det ser ut som det gör i hans verk. För det får vi nämligen lista ut (eller bestämma) själva...
Lars Lerin är också författare och har skrivit ett antal olika reseskildringar från hela världen med underbara illustrationer, han är även en mycket skicklig fotograf. Här en del av verken som föreställer interiörer av hem, dockskåp.
Hans detaljrikedom är enorm och tekniken att måla akvarell är verkligen enastående, speciellt många av hans verk på utställningen kommer från hans resa till Lofoten där han bodde en längre tid.
Blir ni nyfikna på Lars Lerins konst i den fina konsthallen Sandgrund så ligger den på Västa Torggatan 28 i centrala Karlstad, precis bredvid Karlstads Konsthall som också är värt ett besök.
Text och foto Agneta Nisbeth
Kommentarer
Skicka en kommentar