Runt katedralen fanns både karuseller och julpynt

Runt den mäktiga katedralen i Strasbourg hade mängder av människor samlats, inte bara för gå in kyrkan utan också för att besöka alla olika julmarknader som fanns där utanför.



Strasbourg är känd för sin mäktiga katedral från 1439, centralt belägen mitt i den gamla staden, Vårfrukatedralen eller som den heter på franska Cathédrale Notre-Dame de Strasbourg. Ni ser den på bilden ovan, mitt i eftermiddagssolen och helt omgiven av olika marknader och ett litet tivoli.




Alla hus i närheten av katedralen var julpyntade och väl dekorerade med både nallar, änglar och tomtar. I affärerna kunde man bland annat köpa specialiteter av mat från området, allt från Alsace-vin till kakor, gåslever och ostar. Men naturligtvis allt annat som brukat finnas till salu i en storstad, från skor och kläder till husgeråd och sybehör.




Kyrkan är en romersk-katolsk katedral som ligger i Strasbourgs katolska ärkestift. Mellan åren 1647 till 1874 var katedralen, med sitt höga torn, ansett som världens högsta byggnad. Dess mest berömda parti är rosettfönstret som ni ser överst på bilden här, tyvärr fick jag aldrig se det från insidan eftersom köerna att gå in i kyrkan var alldeles för långa.




Alldeles utanför kyrkan, i närheten av där man fick köa för att komma in i katedralen, fanns ett litet tivoli med bland annat denna otroligt fina karusell som såg ut att ha några år på nacken. Det fanns också lite andra saker här som var anpassade speciellt för barnen.




Det fanns också massor av fina, gamla korsvirkeshus på gatorna runt katedralen. Här ser ni några av de gamla husen som verkligen var väldigt vackra. Ni ser också alla människor som kommit hit för att beundra julpyntet och besöka julmarknaderna, man fick köa för att komma fram på vissa gator.




Här ännu ett foto från området kring kyrkan som onekligen huserade många väldigt pampiga hus. Och på tal om pompa och ståt, det var faktiskt här i Strasbourg som landets nationalsång Marseljäsen skrevs, i samband med den franska revolutionen 1792.




Till sist ännu en fin julskyltning i närbild, med några gigantiska pepparkakor och pyntat granris, allt var så smakfullt gjort trots överdådet. Det var faktiskt väldigt kul att titta på, trots alla människor och trots att jag inte är någon jul-människa. 

Jag återkommer snart med mer berättelser från min resa i Alsace.

Text och foto Agneta Nisbeth

Kommentarer