Som jag tidigare berättat stannar vi alltid efter några timmar i bussen, denna dag på väg mot Sahara tog vi ett lunchstopp i en oas.
Här vandrade gruppen runt i denna grönskande oas i Tamezmoute, med en guide som bodde här på platsen, i ställets egen Kasbah. Ni kommer se deras bostadsområde på ett foto längre ner i artikeln. Det var så intressant att se hur de lever här och hur påverkade de är av det alltmer nyckfulla vädret.
Det råder nämligen svår torka sedan några år i området och vattensituationen blir allt sämre tyvärr. Brunnarna måste bli allt djupare och ändå finns det inte mycket vatten att ta av. Det finns byggda kanaler på området med vatten, som hjälper folket att odla det man behöver.
Här ser ni ett foto på vår buss framför den lilla byn i området, en Kasbah, där alla bor i var sitt hus eller kanske ska man säga lägenhet. Många har bott och arbetat här i generationer, det fanns också ett rastställe för turister här med en restaurang som vi åt vår lunch på.
Vattnet på området är i sig gratis men alla betalar för pumpen och elektriciteten som driver den för att få fram vatten till odlingarna. Vi fick inte gå fritt på området i oasen eftersom det var väldigt stort och mycket lätt att gå vilse bland gångvägarna här. Vi fotograferade naturligtvis inte människorna som arbetade levde här.
Jag har verkligen njutit av denna resa, ni ser här ännu en bild på mig från ett av bussens alla stop längs vägen. Utsikten var fantastisk på alla sätt, solen sken och det var inte hett alls. På många av dess stopp stod det människor med saker att sälja, som ni ser på bilden.
Efter vi ätit vår lunch satte vi oss åter i bussen för att resa till vårt sista stopp innan vi skulle byta fordon till jeepar för att ta oss ut i öknen. Här har vi kommit till monumentet i Zagora som säga vara starten på Bedouin Country, beduinernas hemvist.
På skylten ni ser på fotot ser ni att härifrån Zagora var det "bara" 52 dagar till Timbuktu i landet Mali på kamel över öknen och detta var tydligen en viktig plats, även rent symboliskt, både för beduiner och andra marockaner.
Det fanns också detta monument, ett skulptur i målat trä som också den berättade om vikten av öknen och karavanerna med varor som passerade just här en gång i tiden. I nästa reportage kommer jag berätta mer om vår egen vistelse bland sanddynerna i Sahara...
Text och foto Agneta Nisbeth
Kommentarer
Skicka en kommentar