Vårt första stopp efter natten i öknen blev på detta ställe, Tamegrout. Här tittade vi in i ett fint och för Marocko mycket viktigt bibliotek men vi besökte även en riktigt gammal keramikverkstad.
Tittar man på bilden ovan skulle detta nästan vara en scen från flera tusen år sedan, för här i byn tillverkade man keramikkrukor och annat på samma vis man gjorde på Jesu tid. Det var verkligen inte mycket som hade förändrats i tillverkningen och byggnaderna i verkstaden såg också ut att vara väldigt gamla.
Leran gjorde man givetvis också på plats i området, man smetade ut den på marken för att torka ett tag innan den skulle användas i tillverkningen av olika keramikföremål. Mannen på bilden använde bara sina händer, inga redskap.
Just denna dag var det inte så varmt ute, men jag kan tänka mig att det måste vara hemskt besvärligt att arbeta här när det är stekande hett. Skålarna som drejats fram i de små rummen ni ser på bilden, bakom mannen, lämnades sedan ute i solen för att torka innan man brände dem i ugnarna.
Här bara ett exempel på vad som kom ut från ugnarna när de var klara, både brända och glaserade i traditionella färger. Just denna gröna nyans på krukorna var tydligen en specialitet i området. Fina var de i alla fall.
Vi gick också in i områdets gamla kasbah för att ta oss mellan denna keramiktillverkning och det omtalade biblioteket. Här kändes det också som tiden stått helt still genom århundradena och det var faktiskt lite svårt att se var man satte fötterna.
Jag var tvingad att ta fram min ficklampa i telefonen för att kunna gå utan att ramla. Vi fick veta att man givetvis byggt så här instängt för att slippa den värsta hettan, något som är helt förståeligt när man vet det kan bli upp till 50 grader när det är som allra värst under sommaren.
Så här såg entrén ut till det berömda kulturella centret i Tamegroute vi besökte en kort stund under turen. Här i byggnaden hade många viktiga böcker sparats genom åren, speciellt rörande religion men också mycket annat.
Givetvis fick vi också chansen att handla lite keramik, lokalt tillverkad i området. Här en av affärerna som fanns att tillgå. Tror det var den största tillverkaren av keramik här, Maison de Poterie som på franska betyder ungefär Keramik-huset.
Och så ytterligare ett exempel på vad man kunde handla med sig här av keramiken, lite mer färgglatt och handmålat givetvis. Jag återkommer snart med mer bilder och nya berättelser från min resa med Rolfs Flyg & Buss i Marocko...
Text och foto Agneta Nisbeth
Kommentarer
Skicka en kommentar