Del 3 av Elena Ferrantes Neapel: Det gröna och sköna Vomero

Här kommer den tredje och sista delen i min egen reseberättelse om Elena Ferrantes Neapel, baserad på henne romanserie och nu även HBO:s populära tv-serie Min fantastiska väninna eller Neapelkvartetten som bokserien kallas. Nu är vi uppe i de finare kvarteren, i mitt eget favoritkvarter Vomero...


Ta linbanan - il funicolare - upp tillVomero.

Vomero

Från området nere vid vattnet passar det bra att ta en av tre olika linbanor, Funicolare, upp till de eleganta och grönskande kvarteren i Vomero. En av dem går precis bakom Villa Pignatelli och heter Funicolare Di Chiaia. Elena var en gång på ett party där redan som tonåring och fick en glimt av livet i den övre medelklassen, då på gatan Via Vittorio Emanuele.


Utsikt från gatan Via Vittorio Emmanule ner mot city.

Hon flyttade senare som vuxen till Via Torquato Tasso som ligger i närheten, men här finns inte mycket annat än bostadshus och affärer. Fast även här har man en underbar utsikt över staden och det glittrande havet därnere.

På en gata i Vomero idag.

Hela Vomero idag är lite som en stad i staden med sina restauranger och affärer. Väl värd ett besök, även om man inte bor här. Här förstår man bättre hur annorlunda det måste känts för Elena att komma hit, från det trånga, mörka gränderna där nere i staden till den då betydligt mer moderna stadsdelen med sina pampiga byggnader.


Utsikt från Vomero ner mot Sorrento och ön Capri till höger.

Piazza Vanvitelli

Tar du tunnelbanan till Vomero stiger du bäst av vid hållplats Vanvitelli. Här uppe i Vomero finns tre stora sevärdheter tillika museum, Castel St Elmo, Certosa och Villa la Floridiana. Mer om dessa här nedan.

Glass från Fantasia Gelati på Piazza Vanvitelli.

Däremot är det väl värt att ta sig ändå upp till området kring Piazza Vanvitelli för att ta sig en glass på Fantasia Gelati, en av flera fina glassbarer och caféer på torget. Här ser man köerna ringla långa för att ta sig en svalkande glass under sommaren.

Castel st Elmo är en pampig byggnad, då som nu.

Castel St Elmo

Borgen Castel St Elmo - som idag är ett museum - bjuder också på en underbar utsikt över staden och anor från 1300-talet, syns över hela staden. Högst upp finns också ett spännande konstgalleri med ständigt nya utställningar.

Ett handmålat keramikgolv från Certosa

Certosa

Elena gick ofta upp till Certosa och Museo Nazionale di San Martino som är ett enormt klosterkomplex med en unik samling av julkrubbor. Själva klostret började byggas 1325 och har sedan dess byggts om både på 1500-talet och på 1700-talet då munkarna lät utsmycka den vackra byggnaden.

Keramik från museet i Villa La Floridiana.

Villa La Floridiana

Missa inte heller Villa La Floridiana med sin stora park med gratis entré där familjer äter sin picknick i gröngräset. I Villa La Floridiana som byggdes i början av 1800-talet finns idag även ett fint keramikmuseum, Museo Nazionale della Ceramica Duca di Martina.

Det finns många fina grönområden i Neapel, som bokens hjältinnor besökte.

Museo Nazionale - Capodimonte på Via Miano 2.

Idag är detta pampiga kungliga 1700-tals slott ett  av Italiens viktigaste museum för konst, porslin och konsthantverk. Det öppnades för allmänheten i slutet på 40-talet och runt slottet, som ligger högt uppe på en kulle, finns en stor slottspark som ordnar utomhuskonserter under sommaren. I parken finns också en paviljong för den kungliga porslinsfabriken Capodimonte som blivit berömd över hela världen.

En blick med det vackra Posillipo i bakgrunden.

Posillipo

Efter sitt bröllop flyttar Lila till den välbärgade stadsdelen Posillipo som, förutom mer vanliga om än flotta bostadskvarter med fina restauranger och hotell med underbar utsikt, har ett antal eleganta villor och palats som Palazzo Donn’Anna, Villa Rosberry och Villa Volpicelli. Elena arbetade också som babysitter ett tag här i området. Under sommaren kan man faktiskt bada här eller bara sola på några av områdets små sandstränder, som Spiaggia delle Monache.


Undvik dock detta: 

Ge er inte gärna iväg till området Rione Luzzatti där bokens hjältinnor Elena Greco och Lina Cerullo växer upp. Här finns, i alla fall än så länge, inget att se mer än slitna bostadskvarter från 40 och 50-talet. Men efter bokserien Neapelkvartettens succé kanske även detta område lär sig att ta vara på turisternas intressen.

Vesuvius kastar sin skugga över staden.

En bit därifrån finns numera stadens ekonomiska centrum, Centro Direzionale, med ett antal höga skyskrapor som alla fylls av kontorsarbetare under dagarna. Undvik också kvarteren direkt bakom och runt om centralstationen som inte är så trevliga vare sig dag eller kväll. Däremot är själva tågstationen rejält uppfräschad och en trappa ner finns många nya roliga butiker, precis innan man går ner i tunnelbanan.

Böckerna Ferrante skrivit är; Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet. 

Läs även:


Del två av Elena Ferrantes Neapel››

Text och foto: Agneta Nisbeth


Kommentarer