Nepal är ett verkligt drömresemål, för mig var resan dit minst sagt omvälvande och fick mig att omvärdera mycket i livet. Resan, som jag faktiskt vann från Austrian Airlines och Äventyrsresor, varade i nästan tre veckor.
Vi fick hjälp på plats av en bra och pålitlig lokal resebyrå, med expertis just på området trekking, de tog väl hand om oss på alla sätt. Kändes skönt och tryggt att bli hämtad på flygplatsen i Kathmandu med en liten blomstergirland. Vår lokala guide Manish tog sedan mig och min sambo Nicola till hotellet.
Efter två dagar i landets huvudstad var det dags att ge sig iväg mot flygplatsen igen, nu mot Pokhara. Jag hade mått dåligt hela natten innan avresan, säkert på grund av att jag glömde bort att borsta tänderna med vatten på flaska. Det lokala vattnet i Kathmandu var verkligen farligt att få i sig.
Först skulle vi ta oss till Pokhara, en timme med ett litet propellerplan över världens högsta bergskedja! Man flög som en vante i luften, upp och ner, hela tiden, inte kul alls. Men jag hade inget mer att få upp efter nattens övningar i badrummet.
Efter att ha försäkrat sig om att vi bägge var "väl försäkrade" fick vi förutom vår guide, en sherpa och massor av andra medhjälpare som följde med oss ut på hela vandringen i Annapurnaregionen.
Vi behövde inte bära någonting själva, förutom en dag-ryggsäck. Resten tog de andra över. Vi behövde heller inte släpa med någonting från Sverige, inte ens en sovsäck. Resebyrån stod för allt, till och med en extra dunjacka för vandring på högre höjd.
Vi sov i tält, allt som behövdes för övernattningen som sovsäck, liggunderlag och själva tältet fanns på plats och ingick i priset. Detta gjorde att man inte behövde släpa med sig det från Sverige. Vi behövde inte ens sätta upp tälten själva, det var redan gjort när vi kom fram till vårt nattläger efter en dags tuff vandring.
Vi fick hjälp på plats av en bra och pålitlig lokal resebyrå, med expertis just på området trekking, de tog väl hand om oss på alla sätt. Kändes skönt och tryggt att bli hämtad på flygplatsen i Kathmandu med en liten blomstergirland. Vår lokala guide Manish tog sedan mig och min sambo Nicola till hotellet.
Efter två dagar i landets huvudstad var det dags att ge sig iväg mot flygplatsen igen, nu mot Pokhara. Jag hade mått dåligt hela natten innan avresan, säkert på grund av att jag glömde bort att borsta tänderna med vatten på flaska. Det lokala vattnet i Kathmandu var verkligen farligt att få i sig.
Först skulle vi ta oss till Pokhara, en timme med ett litet propellerplan över världens högsta bergskedja! Man flög som en vante i luften, upp och ner, hela tiden, inte kul alls. Men jag hade inget mer att få upp efter nattens övningar i badrummet.
Efter att ha försäkrat sig om att vi bägge var "väl försäkrade" fick vi förutom vår guide, en sherpa och massor av andra medhjälpare som följde med oss ut på hela vandringen i Annapurnaregionen.
Vi behövde inte bära någonting själva, förutom en dag-ryggsäck. Resten tog de andra över. Vi behövde heller inte släpa med någonting från Sverige, inte ens en sovsäck. Resebyrån stod för allt, till och med en extra dunjacka för vandring på högre höjd.
Vi sov i tält, allt som behövdes för övernattningen som sovsäck, liggunderlag och själva tältet fanns på plats och ingick i priset. Detta gjorde att man inte behövde släpa med sig det från Sverige. Vi behövde inte ens sätta upp tälten själva, det var redan gjort när vi kom fram till vårt nattläger efter en dags tuff vandring.
Toalettbesöken i Nepal fick gjordes i ett eget litet toa-tält som de satt upp åt oss, de hade till och med släpat upp en toastol-ställning i bergen, så vi slapp huka oss över det nygrävda hålet i marken!!! I toa-tältet fanns en toarulle upphängd i ett snöre och en doftgran gjorde besöket extra lyxigt. De ville ju inte att vi inte skulle störas av lukten...
Själva vandringen då, var det inte jobbigt? Jag är verkligen inte vad man kan kalla en friluftsmänniska eller träningsexpert, men hade ändå inga större problem att ta mig runt. Visserligen kändes det ett par gånger som jag vore färdig att ge upp när vi gått uppför i någon timme.
Men när man nått sitt mål för natten är man ganska stolt. Dessutom kändes det bättre i benen för varje dag som gått och konditionen förbättrades ständigt.
Men när man nått sitt mål för natten är man ganska stolt. Dessutom kändes det bättre i benen för varje dag som gått och konditionen förbättrades ständigt.
Maten lagades på plats av en medhavd kock, det är egentligen fantastiskt vad de klarar av att laga ute i ödemarken. Vad vi än åt var det alltid vällagat och gott, med få undantag. Som en tupp de slaktade en kväll, väldigt seg att äta men en upplevelse i sig.
Kvällsmålet åts alltid i ett speciellt tält där vi satt vid ett campingbord, på sköna stolar, medan maten serverades av kocken.
Riktiga skavsårsplåster är också en nödvändighet, som Compeed. Det frestar på fötterna att vandra i dagar, upp för rejäla berg och nedför igen, timme efter timme. Visserligen är det ingen bergsbestigning eller så, man vandrar som oftast på små smala stigar eller leriga vägar, men det är ändå viktigt att ha bra skor, som är väl ingångna.
Tänk också på att de ska vara rejält med utrymme för tårna dina skor. Jag fick två svart-blåa tånaglar i Nepal för att mina skor tryckte på för mycket i nedförsbackarna men direkta skavsår blev jag tack och lov förskonad ifrån.
Tänk också på att de ska vara rejält med utrymme för tårna dina skor. Jag fick två svart-blåa tånaglar i Nepal för att mina skor tryckte på för mycket i nedförsbackarna men direkta skavsår blev jag tack och lov förskonad ifrån.
Jag valde också att gå i långbyxor (billiga och bekväma militärbyxor köpa på ett överskottslager) bägge gångerna. Något jag verkligen kan rekommendera. Visserligen blir man då inte solbränd på benen, men det är bättre än att bli ”uppäten” av myggor och andra kryp. Dessutom bör man inte alltid visa sina bara ben som kvinna på grund av religiösa själ.
Underbara möten - här ser vi Nicola och jag själv med vår guide Manish till vänster.
Underbara möten - här ser vi Nicola och jag själv med vår guide Manish till vänster.
Det kanske mest fantastiska var att man under dessa bägge resor på ett helt unikt sätt kom väldigt nära människorna i dessa avlägsna byar.
Det finns ju oftast inga riktiga vägar dit, inte heller någon telefon, eller ens elektricitet på många ställen dit du vandrar. Överallt mötte jag också underbara, gästfria, vänliga människor som lämnade djupa spår i mitt hjärta.
Dofter och färger
Det finns ju oftast inga riktiga vägar dit, inte heller någon telefon, eller ens elektricitet på många ställen dit du vandrar. Överallt mötte jag också underbara, gästfria, vänliga människor som lämnade djupa spår i mitt hjärta.
Dofter och färger
Jag har också många, många vackra bildminnen kvar att njuta av. Då syftar jag inte bara på dessa avbildade fotografier utan också mycket annat att minnas för resten av livet. Som dofter, människor och färger och former från mina vandringsresor. Jag insåg också en mycket viktig sak, jag klarar av så mycket mer än jag någonsin trodde. Det som dock försvinner allt mer är minnena av skavsåren, magsjukan och de många uppförsbackarna.
På safari
Vi besökte också nationalparken i södra Nepal, Chitwan National park. Här bodde vi enkelt men efter en veckans vandring och några dagars rafting, kändes det superflott med en stuga istället för ett tält. Nu fick vi också duscha för första gången på över en vecka.
Jag älskade verkligen att vara i Nepal, människorna och kulturen och naturen var helt fantastisk.
Tidigt på morgonen vankades en tur på elefantryggen för att spana efter tigrar och andra djur. Vi fick också padda fram på vattnet i en stilla flod.
Köpa med sig hem
På safari
Vi besökte också nationalparken i södra Nepal, Chitwan National park. Här bodde vi enkelt men efter en veckans vandring och några dagars rafting, kändes det superflott med en stuga istället för ett tält. Nu fick vi också duscha för första gången på över en vecka.
Jag älskade verkligen att vara i Nepal, människorna och kulturen och naturen var helt fantastisk.
Tidigt på morgonen vankades en tur på elefantryggen för att spana efter tigrar och andra djur. Vi fick också padda fram på vattnet i en stilla flod.
Köpa med sig hem
Var man än åker finns det möjligheter att hitta saker att köpa med sig hem. Och då menar jag inte rena souvenirer utan annat som är vackert, prisvärt och annorlunda. I Nepal fann jag underbara tyger, te, handbroderade kuddfodral i ylle, bomull eler silke, spännande handmålade tavlor och annan lokal konst, underbara paschmina-sjalar, rökelse, mattor och hemtillverkade färger i alla de nyanser som man köpte per gram i små påsar.
Jag önskar jag hade fler egna bilder tillgängliga från Nepal, men alla finns på dia. Något jag sakna men säkert kommer att omvandla till digitala foton, så fort jag hinner. För detta är utan tvekan den resa som satt allra mest spår i mitt liv. Vågade ändra mitt liv - bytte jobb och startade eget företag när jag kom hem. Även om detta inte sker för alla resenärer, kan jag inte nog rekommendera en tur till Nepal.
Av Agneta Nisbeth
Foto: Agneta Nisbeth/Nicola Chessa samt filmer från Youtube
Jag önskar jag hade fler egna bilder tillgängliga från Nepal, men alla finns på dia. Något jag sakna men säkert kommer att omvandla till digitala foton, så fort jag hinner. För detta är utan tvekan den resa som satt allra mest spår i mitt liv. Vågade ändra mitt liv - bytte jobb och startade eget företag när jag kom hem. Även om detta inte sker för alla resenärer, kan jag inte nog rekommendera en tur till Nepal.
Av Agneta Nisbeth
Foto: Agneta Nisbeth/Nicola Chessa samt filmer från Youtube
Kommentarer
Skicka en kommentar