Efter pandemin - blir det någonsin detsamma att resa?

 Det går inte att komma ifrån att man nu allvarligt funderar över hur resebranschen kommer att se ut i framtiden. Hur kommer vi att resa i framtiden, säg 2025?

Längtar tillbaka till Thailand.

För eller senare kommer vi väl ändå att ha COVID-19 situationen under någon form av kontroll och resorna världen över kommer säkert att vara möjliga igen - i alla fall borde det hela i alla fall vara över till år 2025. Men förhoppningsvis även en bra bit tidigare än så, men knappast redan till våren 2021 som jag först hade hoppats på.

 Frågan är också HUR det kommer att se ut då i världen och på vilket sätt vi kommer att kunna resa igen? Jag undrar också lite över vilka de är som då kommer att ha råd och möjlighet att göra en resa igen. Vilka kommer ens att våga? Jag kan inte annat än att känna en viss oro för framtiden, jag som alltid älskat att resa, både till när och fjärran.

På Spies reseledarskola i Spanien

Mina första utlandsresor var här hemma i Europa, skolresa, charter med familjen och så några år av tågluff. Men jag var fortfarande tonåring när jag åkte iväg till USA och Egypten på 70-talet. När jag var 20 blev det dessutom en tur till Marocko och något år senare flyttade jag till Italien för en tid för att arbeta som barnflicka i Porto San Elpidio och Porto San Giorgio. Jag hann också med tre månader på Mallorca för att gå på Spies reseledarskola innan 70-talet var över och 1980 flyttade jag åter ner till Italien och började plugga och sedan arbeta i Florens och Rom.

Här på besök i Mexico.

Under senare år har jag fortsatt min resande till olika delar av världen, från Mexico till Thailand och Gambia - bara för att nämna några exempel. Jag har rest med tåg, flyg, buss och med olika kryssningsfartyg. Det har blivit resor helt på egen hand, med vänner och familj, turer med grupper, charter och rundresor med duktiga guider. Några har varit rena äventyrsresor som gett mig ett otal hisnande upplevelser, andra var bara rena vilosemestrar efter en tuff arbetsperiod på jobbet, med sol och bad vid poolen utan några andra förpliktelser. 

Här på lyxiga Atlantis i Dubai.

Jag har också rest en del i jobbets vägnar och gjort en del artiklar från andra länder genom åren, några intervjuer och massor av resereportage om åren samt några konferenser. Boendet har varit allt från lyxiga femstjärniga resorter till betydligt enklare hotell av olika slag. Jag har till och med bott i både tält och lador/stall under betydligt mer äventyrliga trekkingresor till både Annapurna i Nepal och Atlasbergen i Marocko. Medan jag andra gånger istället valt en smidig och billig charterresa, både till flotta hotell och mer enkla boningar, vid ett antal tillfällen har jag även valt att boka en bekväm all inclusive, de allra flesta faktiskt med riktigt bra mat. 

På äventyrsresa i Nepal.

Jag har också valt mysiga cityhotell av olika slag i spännande storstäder, där jag sedan testat lokala krogar, upptäckt kulturlivet och sett alla de viktigaste sevärdheterna och några till. Vid andra tillfällen har jag haft ett eget boende där jag lagat all min mat själv i lägenhetens lilla kök och på så vis fått botanisera i de lokala affärerna. Men jag har också rest iväg på rena träningsresor där all gympa och träningspass med yoga och annat ingått i priset. Det har även blivit några resor på haven med olika kryssningsfartyg, dock bara här i Europa. Så jag har nog provat det mesta av olika resetyper.

Lyxigt med egen pool på Eagles Villas i Halkidiki.

Men frågan jag ställer mig nu är om jag någonsin kommer att kunna resa iväg som jag har gjort förr om åren, även när vi fått pandemin någorlunda under kontroll. Kommer jag ens att ha råd att resa? Risken finns ju att priserna trissas upp igen så bara de med väldigt mycket pengar kan åka. Men kanske viktigast av allt, på vilket sätt kommer jag att kunna resa iväg igen utan att det känns lite olustigt? 

Monte Sant'Angelo i Apulien i Italien.

Som det är nu riskerar man inte bara att ett land, stad eller område stängs ner totalt, man kan också hamna i karantän på något mindre lustigt ställe, vilket kan bli både dyrt och väldigt påfrestande. Man får också finna sig i att bli testad för COVID-19, plus alla kontroller av temperatur som redan finns på bland annat flygplatser, restauranger och hotell. På några ställen måste man ladda ner en app för att myndigheterna ska kunna kontrollera dig och på andra platser räcker det med ett papper som visar vem du är.

Ascot Hotel i Krakow, ett enklare men trevligt ställe att bo på.

Kommer vi kanske bara att vänja oss med dessa företeelser, precis som vi gjort med mycket annat genom åren? Vi har ju vant oss vid alla kontroller på flygplatserna sedan terrorattackerna i USA. Eller blir det så att många istället väljer bort en utlandsresa och istället stannar hemma av just dessa anledningar? Eller i varje fall reser allt mer sällan, kanske bara någon enstaka gång? Kommer ens de flygbolag, resebyråer och hotell eller kryssningsfartyg du brukar använda dig av att ens finnas om ett par år efter den här pandemin?

Poolen på ett hotell i Apulien i södra Italien

Just känns tanken på att resa iväg utomlands väldigt avlägsen, även om jag längtar att åter packa resväskan. Men som smittspridningen ser ut idag och hur den verkar fortsätta att påverka oss ett bra tag framöver, i alla fall en bit in på nästa år gör att jag inte ens funderar på en resa i nuläget. Vaccinationer kommer givetvis, men för oss här i Sverige blir det tidigast i sommar, om man inte är i riskgrupperna. Jag stannar hemma i varje fall ett tag till, men fortsätter att drömma mig bort som vanligt, gärna då till mitt älskade Italien. Och jag fortsätter att minnas alla de fantastiska resor jag redan gjort världen över. 

Eller kanske blir det precis tvärtom, så fort läget stabiliserar sig med vaccin och annat så kanske alla bara kastar sig iväg på en resa utomlands - efter som vi alla längtat så mycket efter att åka iväg. Resebyråerna får kanske till och med svårt att hänga med och priserna blir inte heller så höga som många befarat, det kan ju bli billigare än någonsin - i alla fall till en början. 

Vem vet? Hur tänker ni?

Text och foto: Agneta Nisbeth