När jag hade gått ut nian i Thunmanskolan i Knivsta så reste flera av oss iväg på en skolresa tillsammans till Wien i Österrike. Här är vi på väg mot vårt äventyr på 70-talet.
Det blev ett helt gäng med ressugna 16-åringar och deras lärare från olika nior som tåg tåget för en dryg vecka i Europa. Året var 1972 och världen såg väldigt annorlunda ut. Jag har tyvärr inga foton från själva resan eftersom alla mina fotografier försvann tyvärr i en brand för drygt 25 år sedan. Så dessa två fotografier kommer från min mammas album, det är hon som plåtat oss vid avfärden i Knivsta och på tågperrongen mot Stockholm. Här nedan på bilden ser ni också mig, längst till vänster med ljusa byxor och en liten väska över axeln på väg att kliva ombord på tåget.
Vi reste först med tåg till Stockholm där vi bytte på ett tåg ner mot Skåne för att ta färjan över till Östtyskland och Sassnitz och därefter mot Berlin för ett tågbyte. På stationen i Berlin fanns det knappt något att köpa med sig i matform, minns att de hade bara ett par gamla ägg att sälja som sedan visade sig vara gröna inuti. Vi reste sedan vidare med ett ånglok och jag minns än idag hur svar i ansiktet man blev om man lutade sig ut genom fönstret. Färden gick mot Tjeckoslovakien och genom Prag innan vi till slut kom fram till det vackra Wien som ni ser på bilden nedan, ett foto taget bara för några år sedan dock.
Under hela tågresan hade vi blivit kontrollerade av militär ombord i de forna diktaturerna, DDR och Tjeckoslovakien. Militären och annan tågpersonal konfiskerade bland annat alla våra veckotidningar men det gick att muta dem med strumpbyxor, sådan lyx hade de inte alls där på den tiden. De ville också hela tiden se våra pass som man måste bära på sig om man vandrade runt i tåget, som för att gå på toa. Militären kontrollerade noga att det inte var någon som försökte fly till väst. Jag minns också hur grått och färgläst hela landskapet var på den tiden, när jag bara för några år sedan besökte både Tjeckien och Slovakien kunde jag se hur fint de nu målat sina hus och hur annorlunda det blivit.
Vi hade sedan några riktigt fina dagar i Wien med olika turer inplanerade där våra lärare visade oss staden och allt Österrike hade att erbjuda, som till Spanska ridskolan på bilden här ovan. Resan hem gick på samma sätt men nu var vi mer vana och visste vad som väntade oss. Men spännande var det och lite läskigt på samma gång, på hemresan minns jag också att man hittade en desertör som militären tydligen hittat under tåget. De förde i alla fall iväg honom med ett gevär i ryggen och in på en station någonstans i DDR. Undrar än idag vad som sedan hände med honom.
Det är lätt att glömma bort att vi då, i början på 70-talet, hade ett helt annat Europa - där människor riskerade sina liv genom att försöka lämna sitt land. Det var också ganska fattigt i de forna öststaterna och en del byggnader hade inte riktigt byggts upp och renoverats sedan andra världskriget. Just nu sitter jag här hemma i Sverige och längtar ut att resa igen, men det blir nog ingen resa för mig detta år, jag hoppas istället på 2021.
Text Agneta Nisbeth
Foto: Gunvor Nisbeth
Kommentarer
Skicka en kommentar